Dagarna bara rusar iväg!
Idag var 2 försöket till att få vittna i rättegången som skulle vart i början på mars men som sköts upp till idag då det tilltalade inte dök upp.
Men idag höll förhandlingarna på när vi kom och efter ett plingplång hördes mitt namn och att jag skulle infinna mig i salen.
Harklade mig lite och öppnade dörren med bossen hack i häl gick jag in och kände mig okey med allt. Hör att en man börjar prata men jag har svårt å se vem av de 5 som sitter på rad det är. Jag måste sett ut som ett fån. Ganska snart insåg jag att det var mannen i mitten så klart!
Han frågar om det är jag som är Jessica och fortsätter med att konstatera att jag är där för att vittna. Jag svarar ja och då säger han att jag inte behöver. Gissa om jag blev chockad. Chefen med för den delen. :) lite tafatta och smått lost lämnade vi rummet som vi fått erbjudande att va kvar i, nått båda två tyckte va onödigt. Hon hade ju vad vi tror erkänt så de behövde väl inte mitt vittnesmål då misstänker jag.
På ett sätt var det skönt å slippa men det känns ju som att det oxå kunnat va bra å fått göra det första gången. Ska hålla mig borta från det hur som.

God natt!
/
Jessica